Sitter i äckelskolan.

Just nu sitter jag i den här äckliga skolan, ser ut som en fängelsehåla.
Helt seriöst..

Idag har det varit en skit seg dag, började min lektion nu kl 11:10.
Life sucks.

Nu har det hänt saker mellan mig och en person i klassen så nu hatar alla mig.
Iaf tjejerna, killarna har hatat mig ända sen dagis.
Känns inte bra att vara här..
Får lixom en klump i magen av att gå hit, och så ska det inte vara..

Vore ju kul om nån kunde acceptera mig för den jag är.
Jag kan inte ändra på mig, även om jag önskade..
Folk säger jämt, "vart är den goa och glada sandra?"
Jag har ingen aning.
Jag vet ingenting längre, vill bara härifrån.
Det vore jävligt kul å ha en äkta vän, en som aldrig sviker mig.
Men världen är full av svikare..
Det går verkligen inte att lita på nån.
Bokstavligen..

Hade bara lust för att skriva det här, ingen läser ändå min blogg så det är skönt att kunna uttrycka sig ibland!
Peace

Förlåt att jag aldrig nånsin sagt förlåt.

Nu är jag så jäääävla trött på det här.
Ja jag kanske kommer sent vissa dagar, dom flesta dagar kanske jag inte ens kommer till skolan.
Vill ni veta varför?
För jag mår så jävla dåligt i våran skola/klass.
Känner mig inte välkommen..
Kände bara för att klaga lite.
bai

Romeo + Julia

Sitter i soffan och kollar på romeo och julia. Känner mig nere som vanligt.. Känns som att alla bara lämnar mig här i stycket, vänner flyger iväg som ett par vantar känns det som.. Allt blir bara så jobbigt och jag vet verkligen inte vem jag kan lita på längre.. Ända jag vet att ja kan lita på är min älskade pojkvän Carl. Åh, utan honom så vore jag... Borttappad, Helt ensam, helt misslyckad.. Gå tillbaks till mitt gamla liv med alla dåliga perioder.. Om du läser det här älskling, kom ihåg att det är du som har fått mitt liv värt att leva. för du är verkligen den perfekta killen för mig, och jag älskar dig nå grymt mke. <3<3

le på allt..

nu är jag verkligen trött på allt..
kan fan inte göra ett piss här utan att nån blir sur på mig eller börjar skrika på mig...
varenda liten grej jag gör blir alltid fel..
jag vet snart inte vart jag ska ta mig till..
allt blir bara värre.

mamma föröker övertala mig å gå å prata med familjeteam å shit..
hon verkar inte fatta att jag hellre dör än att prata med dom igen..
jag hatar det här.
vill bara bort härifrån, jag är trött på alla tårar och mitt dåliga humör..

jag vet knappt vem jag är längre....